Kära och nära

I onsdags vaknade jag upp med världens smärta i höger örat och det visade sej att jag har öroninflammation, jag är i som en stor fet bubbla då jag inte hör vad folk sejer (gör de fortfarande inte)så är allmänt krasslig...

Jag hatar tänkar kvällar, när man bara funderar på saker så det blir bara värre och värre.. suck! hur ska jag skriva det rätt? är rädd.. jag som jobbar på demens boende, både korttid och ser hur många unga människor som kommer in och stannar.. Tänker på min mormor och morfar och farmor och farfar som jag fortfarande har i livet, som mår bra och är friska som är en blandning mellan 69 och 75 år.. som jag är så glad över att kunna ringa till, komma över på middag även om det inte blir sådär jätte ofta, dom som blir så glada över att se deras barns barns barn växa och leka.. det är LYCKA! Kommer fortfarande ihåg min mormors mamma Elsa ( men ett svagt minne) morfars pappa Sven när han hade cancer och gick bort, när hans fru Ebba grät så mycket på hans begravning när urnan skickades ner att hon själv höll på att ramla i och sen att hon var på ett hem och hennes begravning, minns hennes ansikte så väl :) Farmors mamma Astrid, minns henne och hennes begravning sen farfars mamma Anna som inte dog för sådär jätte länge sen, hör om henne mycket på jobbet och sörjer fortfarande hennes tragiska död och tänker på det mycket men är väldigt tacksam över att jag ändå har lärt känna dessa underbara människor och kommer ihåg dom <3


saknar någon... något så otroligt!

Nu ska jag sova <3
xoxo